Det är ganska jobbigt att försöka så emot irrationell konsumtion när man lever i ett konsumtionssamhälle. Jag längtar ofta hem (ut på landet), i stan blir jag helt galen av alla lampor, reklambudskap och skyltar. KÖP, KÖP, KÖP. Och jag blir ju sugen på att köpa något! Fast jag inte behöver. Det är som att det är fullständigt inprogrammerat att bli lycklig av nya saker. Såhär i juletider är det ju extra galet förstås. Vi har inte köpt några julklappar på många år i min familj, men ändå. Det går inte att komma undan konsumtionshetsen. Jag är påverkad av den även om jag inte handlar. Sen är ju ridsport (som ju är mitt största intresse) en fruktansvärt pengaslukande och pryltokig sport, och även fast jag försöker komma undan det är det ju svårt att göra det helt. Vad behöver jag egentligen, och vad vill jag bara ha?

Just nu sitter jag och kollar på ett par begagnade vinterridbyxor på tradera, som jag tycker att jag behöver. Men behöver jag det egentligen? Nej, antagligen inte. Det är klart att det skulle vara skönt att slippa bli blöt och kall om benen om det regnar eller snöar. Men jag kommer ju klara mig med mina gamla. Det är ju bara att byta om när man kommer in från ruskvädret.
Förra året sydde jag ett par vinterchaps av ett par gamla täckbyxor som jag köpte för 25 kr på emmaus. De är väl inte lika bra som ett par nya high-tech-chaps för 1000 kr, men jag kommer nog fortsätta använda dem ändå. De funkar! Och jag är glad för två tunna ulltröjor som jag hittade väldigt billigt på Human Bridge och Erikshjälpen. Men det är ju också shopping, även om det är second hand. Suck, där ser ni… hej konsumtionssamhälle! Hej aldrig-vara-nöjd-samhälle! Hej alltid-vilja-ha-nåt-bättre-samhälle…
Hur avprogrammerar man sig? Vad är dina bästa tips? Hur hanterar du konsumtionshets och klimatångest?
56.876140
14.808856