Engagera flera

asabygdegard

För ett tag sedan följde jag med Åryds Föreningsråd till en träff uppe i Asa bygdegård. Det var alla möjliga samhällsföreningar där från hela kommunen.

Det är jättebra att det bjuds in till trevligheter, samkväm, diskussion och information tycker jag. Sen har ju olika möten olika syften. Det här var väl i första hand ett trevlighetsmingel. Gott med smörgåstårta och kaffe, och att träffa andra landsbygdsengagerade såklart! Det var roligt att det var så många där. Då känner man sig mindre ensam!

Vi mindre byar/samhällen i Växjö kommun träffas ju dels i sammanhang när representanter för Växjö kommun är med, som detta, men även bara vi samhällsföreningar. Både och behövs tycker jag. Och snart är det ju dags för Åryd Direkt, när det kommer ut politiker och tjänstemän för att diskutera med byborna. Ytterligare ett viktigt forum.

På träffar av alla de här slagen kommer det nästan alltid upp diskussioner om hur man ska engagera nya (och gärna unga) människor. Och det funderar väl alla på. Vilket är bra. Sen tycker jag i och för sig att det nästan alltid är nya människor med på de här träffarna (”ungdomar” i typ 30-40 års åldern), även om det såklart finns gamla rävar också! 🙂 Men här är lite vad jag tänker kring detta. För det första verkar det finnas två huvudsakliga inriktningar på hur man ska lösa detta. Jag hör ofta de här två iallafall:

1: ”Vi måste LÄRA de unga hur man driver en förening! Starta en kurs i föreningskunskap! Vi äldre kan ju vara föreningsmentorer till de yngre så de lär sig hur man skriver protokoll, håller möten, håller koll på stadgar osv”. 

2: ”Vi tar BORT alla krav på föreningar! Det är förlegat. Ungdomar vill/orkar/kan ju ändå inte organisera sig i föreningsform. Låt dem bara få pengar istället, vi döper det till ”snabba cash”, ”klirr i kassan” eller nåt annat coolt. Inga krav! Bara låt dem göra vad de vill”. 

Jag skulle vilja säga att jag tycker INGET av de här förslagen är bra. Visst, kommuner och andra funktioner som hanterar stöd för olika typer av engagmang såväl i staden som på landet behöver väl se över så det finns möjlighet för alla att söka detta. Det beror ju helt på vad man vill med sitt stöd. Så där tycker jag visst att det kan finnas både ”snabba cash” och föreningsstöd.

Den andra frågan, om själva engagmanget, är ju mycket större och lurigare att lösa. Och jag tror inte alls det är sant att unga inte vill engagera sig. Och att de inte vill driva föreningar. Var lite självkritiska, varför skulle de engagera sig i samhällsföreningen? Och vad måste vi i så fall förändra för att de ska vilja det? Kan de ha en egen samhällsförening? Göra mer praktiska saker? Vi kanske kan lägga ner den gamla om det ändå inte är nån som vill vara med i den?

Jag tror att en av utmaningarna är att det behövs BÅDE engagemang (ungt eller gammalt) och kunskaper i hur man organiserar sig, förening eller inte. (Det tycker jag inte är så relevant i frågan. Men organisering måste man kunna om man vill kunna förändra något större än bara för sig själv)! Det har jag själv aldrig någonsin upplevt som ett hinder när jag var tonåring t ex. Behövdes det en namninsamling lärde man sig väl hur det funkade, eller behövde man starta en förening för att göra det man ville, så var väl det inget större problem att lära sig. Genom åren har jag startat massor med grupper, föreningar, företag och gud vet allt. Och det har ALDRIG varit för att jag kan så jäkla mycket om det här. Det lär man sig på vägen om det krävs för ändamålet. Sånt är livet.

Det stora problemet (tror jag) är att så många vant sig av vid att alltid ”någon annan” fixar och donar. Ni vet stressen, hetsen, att bara bry sig om sig själv och andra trevligheter som är rådande i vårt nuvarande samhälle. Någon annan förändrar världen. Så vill inte jag ha det, jag vill förändra världen ihop med andra. Jag vill vara delaktig. Och det vet jag att många andra vill, men de vet inte hur. De tror kanske att de inte hinner, eller att det inte går att göra något. Vad vet jag. Eller så vill man bara bort, det är ju vanligt när man är tonåring t ex och själv inte har valt den jävla hålan som ens föräldrar bosatt sig i. Det är ju inte en så bra grund för att vilja engagera sig. Åtminstone inte i byns utveckling.

Jag tror den stora utmaningen är att organisera för förändring, och då spelar det ingen roll om man är ung eller gammal föreningsräv. Alla måste hjälpa till. Alla måste känna ansvar. Det hoppas jag att jag lär ut till andra som jag jobbar ideellt ihop med. Ansvar, förändring, att vara delaktig, och att ha roligt! Det måste ju vara kul att förändra världen. Annars orkar man inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s